torsdag, december 04, 2008




(Ett bra inlägg kopierat från SvD.idagsidan.)

"Varför har vi det inte bra, när vi har det så bra? Jag tror det kan bero på skam, säger Göran Larsson, St Lukasterapeut i Falun och präst som jag intervjuade här på Idagsidan förra hösten om hans bok Skamfilad. Den gångna helgen var vi inbjudna talare vid ett seminarium utanför Skövde tillsammans, Göran Larsson, Harry Månsus som skapade Brommadialogen och jag.


Temat var Den långa resan hem under vinjetten Andrum. Det där vi nästan aldrig har tid med skulle få en chans här, och Göran inledde sitt föredrag med att undra om det djupa lyssnandet inåt oss själva är på väg att gå förlorat?

Han förklarade effekten av sådan försjunkenhet som "då något blir upplöst och något annat kan komma där istället – som känslan av att bli ett med allt, ett och därmed hel i sig själv".


Det, menade Göran Larsson, kan vara en förutsättning för att ha det bra i livet.Fast inte riktigt ändå, eller hur? För nöjd blir man visst aldrig, påpekade han och tänkte på hur svårt vi har att känna förnöjsamhet. Vara tillfreds.


Problemet är skammen, menade Göran Larsson. Nej, inte den milda, sunda skammen som värnar det sköra i oss, vårt innersta och våra värderingar.


Utan den giftiga skammen, den som får oss att tro att vi inte är nåt. Den som gör oss så "självstränga" att vi inte förlåter oss minsta misstag. Och då händer det värsta av allt: Känslan av att vara levande minskas.


Vid det här laget var det knäpp tyst i Vallesalen på Flämslätts stiftsgård. En och annan letade efter näsduken. I någon grad kände vi alla igen oss i berättelserna om hur det gått till när andra fått oss att skämmas och hur vi vänt hela paketet mot oss själva, som om det skulle ha gällt hela vårt väsen.


– Skammen fräter på självkänslan, tär på medkänslan och kräver enormt mycket psykisk energi, menade Göran Larsson och tillade: Om vi inte kan bo i oss själva, får vi en själ i exil.Och då undrar jag: Måste den resan hem vara så himla lång?


Måste vi sitta där som vuxna innan vi inser att självkritiken på grund av alltför giftig skam har lett oss in på irrvägar? För egentligen är det enkelt. Gilla dig själv och vi kan ha det bra när vi ändå har det så bra."





Kunde inte glömma det här inlägget. Hoppas ni tycker om det också. Som grädde på moset passar "Always look on the bright side of life". Enjoy.



Inga kommentarer: