Att vara lycklig kräver att vi kan vara nöjda med det vi har, här och nu. Det är att vara lycklig. Att vara nöjd är ju ingen känsla utan en tanke. Att hela tiden tänka att man redan har allt och ännu mer gör att vi får ett överflöd av det vi behöver. Allt vi behöver och vill ha finns i ett överflöd till alla. Egentligen har vi inte så många känslor utan det mesta vi tror vi känner är inget annat än (konstiga) tankar om oss själva och om andra. Och vi lägger ju ofta skulden på hur vi mår och hur vi känner på andra. "De sa si och så och nu mår jag så här bara för det". Gör vi så, då ger vi makten över hur vi ska känna till andra människor. De bestämmer hur vi ska må. Men man kan jobba på detta bara man är medveten om att det är så här det ofta fungera i våra huvuden. Lätt att lägga skulden på andra när vi själva skulle behöva jobba på våra egna nojor. Och det går, tror jag. Men det är ju inte meningen vi ska sluta lyssna på vad andra säger, men träna på att inte låta andra styra hur vi ska känna oss. Det är vårt eget ansvar att kontrollera och checka av våra tankar med oss själva.
Hur vi ser på andra människor talar om hur vi själva mår.
Att lära sig vara ett med hur det är just nu. Då kommer det bästa till oss och vi behöver inte leta utan det räcker att bara vara här och nu. Att våga släppa taget. Ju mer vi oroar oss desto mer problem får vi.
Vi drar till oss det vi tänker på helt enkelt. Att börja tänka på hur och vad man tänker på, är en bra början. Då får man reda på vad det är man är så rädd för när de negativa tankarna bara vill ta över. De är alla de ursäkter som kommer farande som snabba pilar hela tiden. Och de har sannerligen styrt mitt liv många gånger. Men jag börjar bli bättre på att våga tänka positivt och att bara vara nu. Oron har jag skickat i en mental bild i en raket rakt ut i universum oändlighet. Den är inte längre min. Prova får du se du med. Hör du nåt som smäller och dundrar ute i stjärnhimlen så kan det vara all oro jag skickat iväg;-) Adios med den!
Idag har jag fått äran att umgås med den här lille parveln som heter William.
Lite mat i magen innan hemresan.
Hemma väntar de supersöta systrarna
Sandra 6 år och Cecilia 9 år.
Mamma Anna är en väldigt söt, trevlig och smart tjej.
Jättekul att träffas nu när vi inte kommer att
slita vårt hår ihop längre.
Inte på BF iaf.
Vagn med sovande baby bakom.
Mamman provar kläder.
Och här står barnvakten och plåtar sig själv!
Härregud.
Det går inte att lita på någon längre...
(F´låt Anna;-)
&
Min knöliga ben behöver åtgärdas.
Ni ser ju på bilden hur de ser ut. Inte någon vacker syn inte.
Var på besök hos min något träige Dr idag.
Fick besked att idag får man inte längre remisser till
att spruta små fula åderbråck.
Häpp!
Men min stora fula propp fick jag remiss för
men det blir nästa instans som avgör om
det ska åtgärdas.
Dr var sååå jä...la negativ och "åderbråck det får man med åren", sa han.
Vill man får man betala själv på tex Läkargruppen.
Och mina leverfrläckar var inget heller som jag fick remiss för att ta bort.
Så Afrikakartan är kvar under min tå!
&
På väderrapporten kl 12.55 hörde jag tydligt att han sa
"att våren är på G!"
&
Sen var det inget mer att rapportera.
For now.
Så här ser jag ut på riktigt.
En sån där termometer behöver jag.
Du får gärna skicka kommentarer om vad du 
