Längtan och saknad

Saknar inte att göra matlåda, kliva upp i ottan och ut iväg i tidig morgon , inte heller alla restuppgifter, möten, stressen ( mest min egen ), frånvaron, dokumentationen, blanketterna, APU-förberedelser, APU-besöken, listorna, konferenserna,projekthandledningen, kurserna man har,infokvällarna och öppet hus, scheman, städningen, dexterrapporteringen, undervisningen och alla ursäkter eleverna hade för det ena och det andra. Men längtar att komma på vad jag ska göra istället för att hålla på dessa saker... ack, ack vilket dilemma i mitt lilla huvud. Detta kallas att man rationaliserar. Jag försöker göra om verkligheten så att det ska passa mig. En behändig försvarsmekanism för att överleva för stunden.